Jag tror jag är värre än Foppa när det gäller comebacker. Fast jag tror inte att Foppa hatar Ishockey. Det är ju därför han envisas med att göra comebacker år efter år. Han älskar att stå på isen. Han älskar att se pucken träffa målnätet och han älskar att se supportrar ställa sig upp och jubla.
Jag, däremot, hatar att blogga. Jag gör verkligen det. Finns inget jag föraktar mer än att både läsa och skriva skit som: "Idag har jag...". Det räcker med de tre orden och sen blinkar det rött i huvudet samtidigt som texten "Who. Gives. A. Flying. FUCK?" rullar förbi näthinnan.
Men samtidigt saknar jag det så när jag inte har en blogg. Ja, inte just det där som berättar vad jag har gjort, men att bara skriva. Det kan jämföras med att vara i en relation med en man som bankar skiten ur en. När man är i förhållandet så hatälskar man det, när man går skilda vägar ångrar man sig och tänker bara på det positiva. Just det gör jag. Jag tänker på alla "Hahahahahaha" jag fått i kommentarsfälten genom åren. Hur mycket det har betytt. Och att det kanske är värt att känna att man vill kräkas över hela världen och snitta upp handlederna, för den bekräftelsen, DEN BEKRÄFTELSEN, är allt.
Så here we go again, på ny kula och inte riktigt lika oseriöst hela tiden, ok? Det tar på krafterna att vara rolig, jag behöver vila upp mig för viktiga saker. Som serietittande och The Sims-spelande.
Haha, jag känner redan en irritation byggas upp inom mig på grund av detta, och kan därför ej garantera fler inlägg än detta. Men vi får hoppas på det bästa.
Sincerely,
Jonna - När inte ens Fat Girl Angle hjälper.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar